Plugga, plugga.

Ja, det har nog inte ungått någon att varje lediga minut så pluggar jag. När jag inte kämpar med rapporten så läser jag lingevstik eller textanalys. Och när jag inte gör det så hör jag på Mark Twian eller letar material på nätet. Jag har tillochmed börjat dröma om engelska med dess regler och uppbyggnad. Helt sjukt. Men ändå helt underbart. Men ibland känner jag mig helt uppgiven. Destå mer jag lär mig ju mer tvivlar jag på mina kunskaper. Jag är fan skitdålig på engelska. Ett vanligt förekommande fenomen säger mina lärare. Men vid dessa depp perioder är det jobbigt och svårt att fokusera på alla regler med ordklasser och satsdelar. Det blir jobbigt att sitta och skriva om alla felformuleringar som läraren strukigt under i det jag skrivit. Det blir jobbigt att sitta och stryka över alla fel jag gör på översättningsövningarna.

Jobbigt och nyttigt.

Storebror.

Det är många som undrar och nej, det är inte min bror som blivit skadad i Afganistan. Jag har inte pratat med honom själv. De har haft lite tekniska problem där och har haft problem att höra av sig hit hem. Visst blir man lite nervös. Danne är skyttesoldat och är ut ibland och patrullerar när han inte basar i köket. Men så vitt jag vet är han vid god vigör.

Suget?

Jag har tappat suget! Om någon hittar det så kom förbi på Rågången 25 med det på en gång. Det behövs verkligen här.

Förästen…

…så regnar det. All våran vita fina rena ljusa underbara snö håller på att rinna bort. Typsikt. Jag som hoppades attv i skulle slippa mörka, isiga, hemska vägar denna höst. Men nej. Nu kommer det regn och kyla kan jag tro. Nu får man leda hästarna till hagen med livet som insatts. Och Kråkan får leka inne pga av halkrisk.

Idag så han vi göra en snöhäst och en snögumma Kråkan och jag. Mest jag. Han sparkade boll med Saga. Hujj, så jobbigt det är att rulla snöbollar! Undra om de finns kvar i morgon? Jag hoppas det så jag hinner ta lite kort på underverken.

Sov gott!

Plugga

Egentligen skulle jag kunna blogga om en massa saker. För det händer grejer precis hela tiden. Jag skulle kunna blogga mer ingående om de jag läser. Men jag har märkt att det är bara ett ytterst fåtal som bryr sig om pre-forms, Elipsis eller olika former på verb. Samma är det med textanalysen med sina superordinater, substitut, relaterade ord. Jag lämnar det helt enkelt till de som är intresserade att ta reda på själva.

Jag är dialekt-förälskad i våran litteraturlärare Billy. Han är Irländare. Behöver jag säga mer. Han har också fått mig att bli änu mer förälskad i Emily Brontes bok Svindlande höjder. För de som älskar böcker så är litterarurkurser fantastiska. Där diskuterar man budskap, symboler, berättartyper, karaktärerna, och en massa annat.

Tempot på kursen är hårt och jag är kanske korkad eller helt enkelt rent dålig på detta men en del av dem som går kursen verkar inte lägga ned specielt mycket tid på den. Men, det är inte mitt problem alls. Däremot kan jag bli vansinig när det finns sådana som sitter och tisslar och tasslar, fnittrar och bär sig rent allmänt respektlöst åt under lektionerna. Sådana klasskamratar förväntar man sig inte på högskolan. Jag har iallafall bestämt mig för att försöka göra nått åt detta. Jag tänker inte bara sitta på rasterna och gnälla med mina andra klasskompisar. Jag ska försöka några av mina strategier jag lärt mig på mina spec.ped kurser. Sen får vi se. Försöka duger.

Nu ska jag försöka få isäng Kråkan för sen måste jag plugga lite sånt jag känner jag ligger lite efter i. (läs vill lära mig mer om, jag ligger inte efter). Jag ska nämligen hålla en lektion i didaktik i veckan och en redovisning i lingevstiken om “geneder and number”.

Rädd

Jag är jätterädd att jag ska bli sjuk så jag missar någon lektion. Jag vill verkligen klara denna kurs och den är skitsvår tycker jag. Nu i veckan missade jag att vi skulle läsa ett kapitel i en bok och dessutom missade jag att ta med mig boken till skolan. Sån ångest vill jag inte uppleva igen. Jag har börjat hata att inte vara förbered!
Kursen är upplagd på ett helt annat sätt än vad jag mins att ettan var. Då körde vi två ämnen intensivt med två dagar på skolan i veckan ca. Nu körs allt i ett rasande tempo och jag känner mig oerhört stressad över att missa nått. Dessutom har jag svårt att hålla isär textanalys och lingvestiken. Detta eftersom det dyker upp samma benämningar i båda.
Det känns som att jag har hur mycket som helst att göra. Är jag i skolan från 8 till 4 så måste jag ändå plugga på kvällarna för att hinna med.
Men jag älskar det samtidigt för jag lär mig massor om sånt jag laggt mig till att älska. Som just textanalys och lingvestik. Och tur är väl det annats skulle detta inte gå alls.

Nu ska jag ta mina infekterade svidande, kliande rinnande ögon och försöka plugga lite. Inget fredagsmys här inte.

Nej

Nej, jag hinner inte. Lingevstik, Textanalys, Översättning, Språkhistoria, Metodikrapport.

Oftast

Det är inte alltid lätt. Ofta är det lite trixigt. Hittils har vi varit bortskämda med att får vara friska.

Jag hostar och hostar. Det går bra när jag inte rörs. Annars går det inte.
Partnerskapet kan knappt andas. Febern har släpp för honom men frisk är han lång ifrån.
Kråkan får inte vara på dagge. Han är kletig i ögonen och sånt är smittsamt. Annars är det inget fel på honom alls. Han vill underhållas och busas med hela tiden.
Och jag är på skolan hela dagarna. Känner att jag måste det. Vill inte missa nått om jag inte måste. Så Parterskapet har fått vara hemma med en tokig Kråka idag. Mitt samvete mår jättedåligt. Så när jag kom hem från skolan så har Kråkan och jag varit ute, spelat boll, promenerat och tittat på Kråkfarfars nya Skotare (skogstraktor). Trots att jag hostat så jag kräkts. Annars skulle mitt samvete som mamma knäcka mig. För vem vill vara en dålig mamma och sambo?

Imorgon går jag halv dag på skolan. Hemma vid 1330. Att jag sen har MASSOR att göra för att bli klar i tid måste läggas på hylla. Så är det att vara förälder.

Jag får plugga nu istället. Ögonen går ikors men jag måste. Blev påmind idag om förberedelser inför lingvestiken på torsdag. Läsa två kapitel i en gramatikbok. Som jag inte har…Blir att besöka bibblo eller coppa från nån klasskamarat. Om någon har boken vill säga.
Nu ska jag fortsätta skriva på min rapport.

Papegojkråkan

Kråkan härmar alla ord man säger. Det är helt underbart. Jag har naturligtvis börjat med engelskautbildning på honom. Han har än så länge en utmärkt fonetik.
Jag säger – I..
Han säger – I..
Jag säger – Love..
Hann säger – Love..
Jag säger -You..
Han säger -You..
Jag säger -yes..
Han säger -yes..
Jag säger – I..
Han säger – I..
Jag säger – DO!
Han säger -DO!

Sen säger han helt engna saker också. Som Nej, kan, inte, själv, osv.

När vi ska sova kommer det – mamma,,,,mamma,,,,nälla,,,komm,,,kramas…!

Och mammans hjärta smälter som isglass en het sommardag.

Sen brukar jag fråga honom vem världens busigaste unge är? -Aron, svarar han då.
När jag fråga vem världens sötaste unge är så svara han -Emmy!

Skriva skriva skriva

Här bloggas inte så mycket nu för tiden. Jag skriver engelska allt jag får chans till. Vilket har varit svårt när först jag sedan sambon varit sjuka. Han mer än mig.

Jag har inte hunnit så lång som jag planerat på min rapport. Jag har ungefär hälften kvar att skriva till den 8 nov. Och nu börjar minalektioner på skolan om så skrivtid blir på kvällar och helgen. Vilket brukar funka sådär bra.
När Kråka väl har somnat och alla andra måste har blivit gjorda så finns oftast inte mycket ork kvar. Det är bara att hoppas att sabon blir frisk snart och kan börja ta lite ansvar här hemma.